Vad händer på den prehospitala forskningsfronten i Sverige? En hel del, stod det klart på det årliga symposiet i Göteborg 24:e november VG Regionens Prehospitala Utvecklingscentrum hade bjudit in forskare, doktorander och magisterstudenter från hela landet som fick presentera sina arbeten.
Lars Ekström, ordförande för Prehospitalt Utvecklingscentrum i VG Regionen, inledde dagen. Han talade om en förhoppning att dagens rättegångar inte kommer öka prio 1:orna resp 2:orna för de utalarmeringar som borde vara 3:or. -Hur kan vi hitta de svårast sjuka? Vad mer kan vi göra inom ambulanssjukvården? Ekström tog provtagning som exempel på en utveckling. Vi kanske kan ta laktat i ambulansen framöver som komplement till vitala parametrar?
Mats Holmberg, ambulanssjuksköterska och doktorand från ambulanssjukvården i Sörmland, berättade om sin intervjustudie där ambulanssjuksköterskor fick berätta om sina erfarenheter att förbereda och skapa förutsättningar för vården o genomföra vården i närhet till patienten. - Att skapa förutsättningar kan handla om allt från att gå igenom bilen till att förbereda oss på att möta den unika människan. Vi tar hand om upplevelser. Det holistiska synsättet är det viktiga för ambulanssjuksköterskan i professionen. Holmberg gav exemplet att katternas väl och ve kan vara viktigast för patienten och därmed kan behöva åtgärdas innan vi ens kan börja ta blodtryck och erbjuda medicinsk behandling. -Det omvårdande/vårdande/medicinska går i varandra. Vi måste våga komma nära, ta ett professionellt ansvar. Då ser vi och bekräftar patienten. På traumarummet kan jag tex se patienten genom att säga ”Så här uppfattade jag det du berättat, var det rätt uppfattat?”. - Om patienten upplever sig vara svårt sjuk så är den det, även om parametrarna visar något annat.
Carina Elmquist, lektor vid Linnéuniversitetet i Växjö, forskar kring mötet mellan patienten och vårdpersonal i det akuta omhändertagandet i ambulanssjukvården och på akutmottagningen. Hennes resultat visar att akut omhändertagande innehåller mer än livsuppehållande åtgärder och medicinsk behandling. Ansvaret vid livräddande handlingar kräver en medveten närvaro. Detta blir i sin tur ett existentiellt stöd för patienten. Behovet av medicinsk vård och existentiellt stöd sammanflätas till en helhet. -Vi gör så mycket mer än att kontrollera pulsen när vi gör just det. Vi är nära. Det blir en beröring o bekräftelse för patienten. I och med denna handling kan också patienten konkret ”släppa ansvaret” till någon annan.
Jonas Wihlborg, ambulanssjuksköterska och adjunkt vid Lunds Universitet, presenterade en patientenkät från Skåne. Patienterna var i studien nöjda med bemötandet inom ambulanssjukvården, de kände sig trygga. -Det finns idag ingen nationell standard vad gäller återkoppling av patienternas upplevelse och dessutom inga direkta mätinstrument. En kortfattad enkät från Australien användes i de två ambulansdistrikt i Region Skåne där studien genomfördes, Consumer Emergency Care Satisfaction Scale (CECSS).
Andreas Claesson, ambulansjuksköterska vid ambulansen i Kungälv samt doktorand vid Göteborgs Universitet, talade om bra förutsättningar för att överleva vid drunkningstillbud. -I Sverige har 19 kommuner organiserad räddningsdykning. Detta ger ökad möjlighet för överlevnad, kanske inte bara för att det är just räddningsdykare som gör jobbet vid den aktuella händelsen men också för att man övar mer. Detta gör att man t ex är mer van vid att simma och använda båtarna. Räddningstjänsten i Sundsvall/Timrå har räknat ut att ett människoliv är värt 14 milj. Det kostar 1 milj/år att utbilda räddningsdykare. Med andra ord räcker det att man räddar ett människoliv vart 14:e år för att det ska vara värt det, rent ekonomiskt. Kallt vatten är också en viktig faktor. Är vattnet varmare än 6 grader rekommenderar viss litteratur 30 min sökning, men detta har blivit kritiserat. -Idag söker vi 60 min enligt riktlinjerna där jag arbetar i Kungälv. Det borde vi alltid göra. Men det mest väsentliga är att vi borde utöka sökningen till 90 min om vattnet är kallare än 6 grader.
Christer Axelsson, ambulanssjuksköterska och universitetlektor vid Högskolan i Borås, konstaterade att det skett en fördubbling av överlevnad i hjärtstopp 2010 i Sverige, jämfört med 90-talet. Idag överlever ca 10 % av alla hjärtstopp. Hjärtstopp bevittnade av ambulanspersonal överlevs till 17 %. Däremot lyckas bara defibrillering vid 1/3 av alla ventrikelflimmer, trots att hjärtstoppet är bevittnat av ambulanspersonal. Siffrorna är liknande från studier i Tyskland och Japan. -Detta innebär att en defibrillering inte var den yttersta behandlingen. Vi måste kunna frakta patienter till sjukhus under pågående hjärt och lungräddning, HLR, för att kunna utföra ytterligare behandling och då är idag mekaniska kompressioner enda möjligheten. Med mekaniska kompressioner kan man utföra HLR under transport till PCI-lab, eftersom det är trafikfarligt att köra med obältad personal som gör HLR. I studier hittills har mekaniska kompressioner tillförts alltför sent, men det finns en väldigt viktig funktion att fylla i snabbspåret till PCI-lab.
Enligt Caroline Ericson, ambulanssjuksköterska i Göteborg och del i forskningsprojektet SAMS (SAving More lives in Sweden) har räddningstjänsten och polisen i Stockholm hjälpt till att fördubbla överlevnaden i hjärtstopp. Hon talade om möjligheten att larma ut räddningstjänst och polis samtidigt som ambulans vid hjärtstopp. I 30 % av fallen är någon annan instans än just ambulansen först på plats. För några år sedan hade Stockholm sämst siffror i Sverige gällande överlevnad i hjärtstopp, trots att vården på sjukhus är samma som i övriga landet. Efter SALSA-projektet, där alla tre instanserna larmades samtidigt, fördubblades överlevnaden. Idag införs detta på allt fler ställen, och räddningstjänsten och polisen får samtidigt utbildning i HLR.
Birgitta Wireklint Sundström samt Angela Bång, båda universitetslektorer vid Högskolan i Borås, presenterade resultatet från Lindra-studien. En del sjuksköterskor fick extra utbildning, inom vårdvetenskap resp. medicinsk vetenskap, inför mötet med patienten med bröstsmärta. Dessa gav mer smärtlindrande läkemedel, vilket talar för att utbildning ger en annan grund. I studien användes kombinationen Midazolam och Morfin eller traditionell smärtlindring med Morfin. De som fått kombinationsläkemedel hade mindre ångest vid ankomst till akuten. Dessa patienter var också mer ”slöa” än kontrollgruppen, men det syntes ingen påverkan på andningen. - Sammanfattningsvis verkar inte smärtan lindras ytterligare av kombinationspreparaten men däremot minskades ångesten och illamåendet, konstaterade Angela Bång. – Den nedsatta vakenheten kan vara både positiv eller negativ, vi vet i nuläget inte hur patienterna har upplevt det hela.
- Dagens vårdnivå innebär att nästan alla patienter hamnar på akuten oavsett vårdbehov.
Gabriella Norberg, ambulansjuksköterska på Tjörn och doktorand vid Högskolan i Borås, berättade om VRV-projektet, Vård på Rätt Nivå. Detta är en modell med utvidgad prehospital vård, där patientens vårdbehov bedöms på hämtplats av ambulanspersonalen. Hur säker kommer denna vård bli jämfört med dagens traditionella ambulanssjukvård? -Studien genomförs i olika delar, där vi bl a tittar på samverkan mellan sjukvårdsrådgivning, ambulansverksamhet, primärvård och sjukhus, samt hur patienten upplevt vården. Dagens vårdmodell är resurskrävande, patient osäkert, tidskrävande och akuten är den svaga länken. Primärvården är positiv till projektet, men det behövs mycket information först.
Per-Olof Hansson, läkare vid stroke-enheten på SU/Östra i Göteborg, talade om direktinläggning av misstänkta stroke patienter. Ambulanssjuksköterskan triagerade patienten och kunde efter kontakt med koordinator gå direkt till stroke-enheten med vissa patienter. Resultatet visar att chansen att ”rätt patient” läggs in på stroke-enhet är lika god i Fast Track-modellen med ambulanssjuksköterska som via akutintag med läkare. Ledtiderna för patienten kortades betydligt, från 5 tim från akuten till 50 min.
Carita Gelang, ambulansjuksköterska med erfarenhet från SOS Alarm, är nu engagerad i forskningsprojektet ”Evidensbasering av Medicinskt index” tillsammans med Johan Herlitz. Här tittar man på den prehospitala kedjan gällande patienter med smärta/obehag i bröstet. Hur ser bedömningen ut idag från både SOS Alarm och ambulansens sida? Idag finns olika kriterier på vissa tillstånd. En patient som ringer till vårdcentral och 1177 kan erhållas råd om egenvård, medan någon annan får en prio 1 ambulans via 112 för samma symptom.
Peter Brink, ambulanssjuksköterska i Uddevalla samt forskningssjuksköterska, beskrev en handledningsmodell som han arbetat efter i Uddevalla samt skrivit en vetenskapligartikel om. -Handledning i grupp utifrån etiska problem/patientfall främjar gruppens samlade kompetens. Modellens struktur tycks också göra det lättare för oerfarna medarbetare att snabbare utvecklas till experter. Därför kan handledning ses som ett viktigt verktyg även i dagens tidspressade hälso- och sjukvård med allt mindre pengar att röra sig med. I och med diskussioner kring olika problem får man hjälp med nya stresshanteringsstrategier, reflektion kan leda till ändring av attityder och värderingar, man känner ett sammanhang och får bekräftelse, får en bättre kommunikation med patienterna framöver.
Maria Jiménez Herrera, från Rovira Universitetet i Virgili i norra Spanien, beskrev skillnader mellan ambulanssjukvården i Sverige och Spanien. -Vi är duktiga på utbildning o simulering i Spanien. Men jag är väldigt imponerad över att ni arbetar ensamma som sjuksköterska i ambulansen här. I Spanien får jag inte ge läkemedel i ambulansen utan läkarens ordination. I Spanien har vi samma tanke kring att ta hand om patienten men inte samma möjligheter.
Annika Andersson, doktorand vid Högskolan i Väst, beskrev ett projekt med målet att testa nya övningsmodeller och få ett effektivare gränsöverskridande arbete mellan ambulans/räddningstjänst/polis/mfl. Idag är samverksansövningar för stora, för komplexa och för svår övergripliga. Varje organisation övar på det man redan kan och utvärderingen är undermålig.
-Det hade varit bättre öva på mindre händelser och realistiska scenarior. Annars är risken stor att folk får stå och vänta en timme, för att senare bära 40 personer på bår. Hur ofta möter vi ett flygplan som kraschat in i en fullsatt buss som glidit in i ankomsthallen och börjat brinna i verkliga livet? Vi behöver öva på att samverka, prata med varandra och även känna igen varandras beslutsordningar, uniformer och titlar. I framtiden kommer vi säkerligen se mer av 3 Nivå Samverkan. Här bryts övningen i mitten, alla diskuterar momenten som varit, hur man kunde gjort något annorlunda varpå man går ut och gör om samma moment igen.
Camilla Eide, sjuksköterska på försvarsmedicinskt centrum i Göteborg, berättade om simuleringsövningar där man tittat främst på kommunikationen i vårdteamet. -Ledaren har en stor betydelse. Det behövs tydliga roller o tydlig kommunikation med omedelbar återkoppling: Har alla hört och förstått? Dessutom finns alltid en icke-verbal kommunikation som kräver att man känner varandra. Det är av stor vikt att öva sina roller och få återkoppling.
Jonna Sandh, enhetschef för verksamhetsutveckling och IT samordning vid Skaraborgs sjukhus, har genomfört en förstudie gällande IT stöd i ambulans- och akutsjukvårdskedjan. Vad ser verksamheten för problem? -Det finns två skilda rådgivningsstöd i form av 1177 respektive SOS Alarm. Lite information från SOS Alarm går sedan vidare till ambulanssjukvården om den blir involverad. Ambulansen och akuten har en gemensam pappersjournal samtidigt som ambulansen även har sin egen datajournal. Det hade varit optimalt om dessa kunde ta del av information från kommunen o primärvården också. Avslutningsvis så har VG Regionen nu lagt ner hela projektet, pga högre instanser avvaktar beslut från politikerna.
